kedjebrev
De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes. Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil (med rökande föräldrar) utan barnstol. bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det! För att: VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!! Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. =) Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN. Vi hade
VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!! Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!! Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och iblandsteg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så: GRATTIS!! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få
växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för “DITT EGET BÄSTA”??
TILL ER som tror att GUD vakar över er: Släng detta i papperskorgen!! Till er andra: skicka detta vidare:-)
Rensa i röran
Jag gillar inte riktigt ordningen i min hall.
För ett tag sen tog jag bort en stor garderob för att få lite mer rymd .
Hängde upp ett draperi och satte upp krokar där bakom.
Trodde det skulle bli bra. Men nu ser det ut som om familjen Taikon bor där.
Fick tips av min kompis om hur jag ska ha det.
Ytterkläder och dyligt ska upp i klädkammaren.
Problemet är att för att jag ska få in dessa grejer i klädkammaren
måste jag rensa ur den först.
För där är fullt!!!
Och jag är så otroligt dålig på att slänga saker.
Om jag skulle ta o fråga om det finns någon som
vill göra en insats med att hjälpa mig med att slänga lite saker o kläder.
Till hösten ska jag försöka hitta en kurs i Feng shui.
http://hd.se/mer/2004/01/26/rensa_roeran_saa_renar_du_dig/
Förändring på gång!
Det känns lite som om livet pockar på om en förändring.
Av någon anledning ställer jag in mig på att gå en ny väg.
Vet inte vilken än.
Det kommer ofta små hintar om att jag ska göra något.
Ibland när jag tycker saker känns rätt ok och rättar in mig i ledet,
då händer något som gör att jag driver på framåt igen.
Får inte resignera...
Jag undersöker lite olika vägar.
Tittar, känner och tänker efter.
Än har jag inte kommit fram till när, vad eller hur.
Vet bara att det kommer en förändring.
Tror min magkänsla talar om när det är dags.
Då är det tur att man bara har en mage och inte fyra som korna
För hur hade man då vetat vilken magkänsla man skulle lita på.