annjo

Har varit i Spanien några dagar på en välbehövlig avkopplande tripp.
Vi, fyra glada damer, åkte till Alicante från Växjö.
Så smidigt detta är. Speciellt uppskattar man det när man kommer hem.
Vi åkte från Alicante vid sju på morgonen. Innan tolv var jag hemma i min lägenhet.
Mentalt landade jag nog inte förrän på kvällen.

Denna resa hade nog allt man önskar sig av en weekend.
Sol, härlig strand, skönt i vattnet, god mat, vacker miljö osv.
Det roligaste äventyret var när vi skulle se slottet Sankta Barbara.
Vi bestämde oss för att gå.
Vi traskade en grusväg uppåt som efter hand blev en stig.
Vi klättrade i trappor och på stigar. Ibland endast klippor.



Vägen upp var fantastisk.
Stora områden med vackra blommande kaktusar och andra växter.
Vi kämpade på med dråpliga incidenter och mycket skratt.
Kaktustagg på rumpan, ont i knän, borttappade tröjor och en
skräckblandad förtjusning över eventuella ödlor.

När vi kommit ända fram till borgen visade det sig att vi
inte kunde komma in i borgen den vägen.
Framför oss en flera meter hör mur och vid sidorna djupa raviner.
Det var bara att vända neråt igen.

En bit ner ser vi en gammal man som sitter på en bänk och läser en tidning.
Han var så härlig och såg lite frågande på oss meddelålders damer som irrat oss
upp på berget och inte hittade rätt väg. Då vi hade en spansktalande
i vår lilla grupp fick vi hjälp att hitta rätt väg.

   

Det var vid den stora bilvägen. In i en grotta och en hiss upp.
Vi tog hissen och vandrade runt på borggården.
En helt fantastisk utsikt, restaurang och glasskiosk.
Gott om turister och bekvämligheter.

Men känslan av historian från 800-talet hade inte varit så stor
om vi inte hade haft vår klättring bland kaktusar och tystnad.

  

Vad är det som gör människor så elaka?
Mår de bra när de dömmer andra för att skyla sina egna fel?
Hur tänker de när de får en sanning till sig och förkastar den som en lögn?
Vad ger dem rätt att sprida osanningar för att smutskasta andra?
Hur kan en enkel fråga få dem att attackera andra?

Vad är det för fel på dem?
Det är inget normalt beteende.
Eller är de så egoistiska att de tror att de är felfria
och resten av världen har fel?

Jag tänker ofta att man inte ska bry sig om dem.
Jag vet att jag och andra drabbade har gjort rätt.
Men hur det är sätter det sig som en otäck liten tagg som man inte får bort.
Jag blir ledsen och illa berörd av sådan ondska.

Även om jag ibland vet orsaken tar jag åt mig.
Orsaken är i flera fall alkohol, droger eller
en störning av något slag.
Men ändå!!!!! Ska man tåla det???
Vad gör man åt sin egen känsla?
För de har ingen empati eller förståelse för andra.
Bara deras egen ångest och egoism.

Idag har jag varit i Huseby med min syster och en god vän.
Skulle köpa deras egna pelargonier men de var slut.
Det var en skön stund i denna trivsamma miljö.
När man går där ute får man ett så härligt lugn inom sig.
Vi fikade, tittade på Ardennerhingstar, handlade lite och bara njöt.
Det är så otroligt vackert i naturen nu när allt vaknar till liv.
Färgerna, dofterna och solen gör att känslorna vaknar till liv.
Efter år av bekymmer och avstängda känslor är det härligt när
sinnena väcks upp.....