annjo

Nästa vecka ska jag åka till mina rötter.
Jag ska åka till Finland på en släktträff.

Funderar över det här med rötter.
Människan är, även om man inte tror det, ett med naturen.
Man lever och förökar sig i den jord man alltid gjort.
Man trivs och har anpassat sig till klimatet.

Av olika anledningar ger man sig iväg till ett nytt land.
Precis som en växt som man köper från en annan zon
tar det tid att anpassa sig till det nya.
Man försöker rota sig men det tar tid att ställa om sig

Mycket näring och arbete kan behövas för att man inte ska vissna.
Det är svårt att växa sig stark i en ny och ovan mylla.
Man sår sina frön och förökar sig.
Den nya plantan/människan anpassar sig lättare
och vet inte om något annat.

Ändå kan det bli svårt att få tillräckligt med trygghet
eftersom man inte känner igen sig i omgivningen
Man är annorlunda och har inget referensmaterial.
Att hitta någon som är lik en själv kan vara svårt.

Blandar man sen fröna med någon från trakten
blir nästa generation mer anpassad.
Därför tror jag att först den tredje generationen
som kommer till ett nytt land kan rota sig riktigt.

Jag tillhör den andra generationens invandrare
och känner mig hemma här men jag
känner mig också helt rotlös.
Speciellt sedan mina föräldrar gick bort.

Ska bli spännande att se om jag känner att
mina rötter finns i Finland. Eller finns de i Ryssland
där pappa kom ifrån.
Hemma är i varje fall här!!



Kyrkan i min mammas barndomsstad Karstula.



Viborgs slott i Karelen. Pappa hade någon koppling dit.