Passionsskola
Läste en artikel i SMP om hur man ska hitta passionen och leva ut den.
Det jag tänker främst på när jag hör ordet passion är ett hett kärleksförhållande.
Att uppleva en passion med en man är helt underbart men också otroligt jobbigt.
Man slukas av känslorna och kan inte tänka en vettig tanke.
Det enda som existerar är den andre. Det är både himmel och helvete.
Man kan bli förälskad och gå omkring med ett leende på läpparna.
Oftast är man bara lycklig då. Drabbas man av passionen förtärs man inifrån.
Passionen drabbar en ofta om man bara får en liten del av den andre
då det finns ett hinder för att få leva ut den.
Samtidigt är den ofta så stark att man inte kan vara utan den, den är livet.
Ja, nu var det ju inte den passionen det handlade om i SMP.
Det handlade om den kreativa passionen.
Den slukar också men inte på ett destruktivt sätt.
Första uppgiften var att tänka att man vinner 20 miljoner.
Vilka tre drömmar skulle man förverkliga?
Det var inte helt enkelt att svara på den frågan.
Men jag kom fram till att jag skulle köpa mig ett stort hus
gärna med tinnar och torn någonstans vid havet.
Ett lugnt område med vacker natur.
Där skulle jag ha en ateljé och en butik.
Jag skulle sitta i tornrummet med mina tarotkort,
meditera och söka det inre.
Jag skulle stå nere vid havet och måla tavlor, plocka strandfynd och
skapa saker som jag kunde sälja i min butik.
Kanske ett sån´t här hus!!!
Drömmar och drömmar :) Det finns en äkta passion, enl mig - passion för livet dock det är en mycket subtil passion :)
Passion - känns för mig i ett kärleksförhållande som destruktivt (tjusigt ort va?) men passion i det man gör = en inre vilja som driver... den älskar jag....