annjo

Har inte skrivit här i min blogg på ett halvår. Vet inte riktigt varför.
Men idag kände jag en saknad och nu är jag här igen.

Under hösten försvann mycket av min skaparlust.
Jag tog nästan inga bilder, målade inte en bild, skrev knappt någon rad...
Märkligt när sådant som man älskar att göra helt plötsligt blir betungande.
På torsdag ska jag börja en akvarellmålningskurs.
Har målat akryl och olja fram till nu så det ska bli spännande att lära sig något nytt.

Tror nog att jag i höstas var på väg mot en ny utmattning.
De välkända symtomen började dyka upp.
Minnsluckor, ointresse, värk i kroppen.....
Jag kollade på Wikipedia vad det stod om just detta tillstånd.
Det mesta det handlade om var om det heter utbrändhet eller
utmattningsdepression.
Jaha, ok....innebörden då?

Ordet utbrändhet kommer från engelskans burnout. Betydelsen är dock inte riktigt densamma, eftersom engelskans burnout inte alls behöver syfta på långvarig sjukskrivning och depression, utan det kan handla om en allmänt mer cynisk och omotiverad inställning till sitt arbete.

På senare tid har man genom Marie Åsbergs försorg bytt ut ordet utbrändhet mot utmattningsdepression.^[1] Detta av flera skäl. För det första låter "utbrändhet" som om det vore ett permanent tillstånd som aldrig kan botas, vilket inte är fallet. För det andra anses ordet "utmattningsdepression" vara en mer korrekt benämning än det lite luddiga "utbrändhet".^[2]

Hemkommen efter en fantastisk och annorlunda vecka på Fridhems folkhögskola i Svalöv.
Denna skola har definitivt lyckats med att få till ett bra koncept.
Flera av de man mötte hade varit där flera år i rad.
En plats man gärna återkommer till. Bra ledare, god mat och en spännande kurs.
Det enda jag saknade var en stor spegel på mitt rum och ett lite mer
lätthanterligt handfat i badrummet. Varje gång jag skulle tvätta ansiktet
hamnade det mesta vattnet på golvet....???



Skrivarsafari.
Ja, hur ska man beskriva denna kurs?
En resa i det inre som man får på pränt.
Ljudmoln, tillitsinstallation, magisk afton
och en himla massa härliga berättelser.



Träffade på en person precis efter kursen.
Blev inspirerad till följande lilla berättelse.

Ett möte

Med stolthet berättar du din historia för mig

Du berättar om din fina titel och lönens storlek.
Jag nickar och frågar hur du trivs.

Du berättar om dina vänner och deras dyra bilar.
Jag nickar och frågar om ni ofta skrattar tillsammans.

Du berättar om fina restauranger och hur väl
personalen behandlar dig.
Jag nickar och frågar om du varit på picknick vid stranden
 och sett solen sjunka ner i havet på kvällen.

Du berättar stolt om status, pengar och ytliga vänner.
Jag nickar och pratar om känslan i att se det vackra i vår natur,
skratta och att känna en lycka i att bara
vara i någons varma tanke.

Nästa vecka ska jag åka till mina rötter.
Jag ska åka till Finland på en släktträff.

Funderar över det här med rötter.
Människan är, även om man inte tror det, ett med naturen.
Man lever och förökar sig i den jord man alltid gjort.
Man trivs och har anpassat sig till klimatet.

Av olika anledningar ger man sig iväg till ett nytt land.
Precis som en växt som man köper från en annan zon
tar det tid att anpassa sig till det nya.
Man försöker rota sig men det tar tid att ställa om sig

Mycket näring och arbete kan behövas för att man inte ska vissna.
Det är svårt att växa sig stark i en ny och ovan mylla.
Man sår sina frön och förökar sig.
Den nya plantan/människan anpassar sig lättare
och vet inte om något annat.

Ändå kan det bli svårt att få tillräckligt med trygghet
eftersom man inte känner igen sig i omgivningen
Man är annorlunda och har inget referensmaterial.
Att hitta någon som är lik en själv kan vara svårt.

Blandar man sen fröna med någon från trakten
blir nästa generation mer anpassad.
Därför tror jag att först den tredje generationen
som kommer till ett nytt land kan rota sig riktigt.

Jag tillhör den andra generationens invandrare
och känner mig hemma här men jag
känner mig också helt rotlös.
Speciellt sedan mina föräldrar gick bort.

Ska bli spännande att se om jag känner att
mina rötter finns i Finland. Eller finns de i Ryssland
där pappa kom ifrån.
Hemma är i varje fall här!!



Kyrkan i min mammas barndomsstad Karstula.



Viborgs slott i Karelen. Pappa hade någon koppling dit.

Varför kan man aldrig lära sig.
Tänkte vara snäll och svarade i telefon nu ikväll.
Såg att det var en säljare, en äldre man.

Fick ta en lång harang om hur arg han var på alla som gjort fel i hans affär.
Han hade åkt runt på banker mm och kollat tider för tillträden mm.
Hade fått oklara uppgifter, varit på fel bank, ringt köparna.
Han trodde att de inte hade pengar och försökte lura honom.
Det enda de gjort var att de bytt bank.


Mannen fick för sig att maffian var inblandad. Skulle polisanmäla köparna mm.
Allt detta för att han inte fått reda på rätt saker.
Jag frågade varför han inte ringt mig först för då hade han fått svar på allt.
Men han ville inte lyssna. Bara skrek ut sin ilska.
Det fanns inget som egentligen var fel.

Det slutade med att han sa att om köparna inte hörde av sig ang en nyckel
skulle det inte bli någon affär. Han skulle bli oanträffbar.
Försökte förklara att han skrivit på ett kontrakt och var bunden.
Då blev han om möjligt ännu argare.
Slängde på luren i örat på mig.


Det är inte lätt att bli gammal och trött.
Men det är fasen inte lätt att ta deras frustration heller.
När deras hjärna börjar spela dem ett spratt.
När man försöker förklara och vill hjälpa.

Man är som en slasktratt där man kan ösa i all skit.
Inte konstigt egentligen att man blir trött i själen.

Jag gillar inte riktigt ordningen i min hall.
För ett tag sen tog jag bort en stor garderob för att få lite mer rymd .
Hängde upp ett draperi och satte upp krokar där bakom.
Trodde det skulle bli bra. Men nu ser det ut som om familjen Taikon bor där.

Fick tips av min kompis om hur jag ska ha det.
Ytterkläder och dyligt ska upp i klädkammaren.
Problemet är att för att jag ska få in dessa grejer i klädkammaren
måste jag rensa ur den först.
För där är fullt!!!

Och jag är så otroligt dålig på att slänga saker.

Om jag skulle ta o fråga om det finns någon som
vill göra en insats med att hjälpa mig med att slänga lite saker o kläder.


Till hösten ska jag försöka hitta en kurs i Feng shui.

http://hd.se/mer/2004/01/26/rensa_roeran_saa_renar_du_dig/

Det känns lite som om livet pockar på om en förändring.
Av någon anledning ställer jag in mig på att gå en ny väg.

Vet inte vilken än.

Det kommer ofta små hintar om att jag ska göra något.
Ibland när jag tycker saker känns rätt ok och rättar in mig i ledet,
då händer något som gör att jag driver på framåt igen.

Får inte resignera...

Jag undersöker lite olika vägar.
Tittar, känner och tänker efter.
Än har jag inte kommit fram till när, vad eller hur.
Vet bara att det kommer en förändring.

Tror min magkänsla talar om när det är dags.



Då är det tur att man bara har en mage och inte fyra som korna
För hur hade man då vetat vilken magkänsla man skulle lita på.

Har varit i Spanien några dagar på en välbehövlig avkopplande tripp.
Vi, fyra glada damer, åkte till Alicante från Växjö.
Så smidigt detta är. Speciellt uppskattar man det när man kommer hem.
Vi åkte från Alicante vid sju på morgonen. Innan tolv var jag hemma i min lägenhet.
Mentalt landade jag nog inte förrän på kvällen.

Denna resa hade nog allt man önskar sig av en weekend.
Sol, härlig strand, skönt i vattnet, god mat, vacker miljö osv.
Det roligaste äventyret var när vi skulle se slottet Sankta Barbara.
Vi bestämde oss för att gå.
Vi traskade en grusväg uppåt som efter hand blev en stig.
Vi klättrade i trappor och på stigar. Ibland endast klippor.



Vägen upp var fantastisk.
Stora områden med vackra blommande kaktusar och andra växter.
Vi kämpade på med dråpliga incidenter och mycket skratt.
Kaktustagg på rumpan, ont i knän, borttappade tröjor och en
skräckblandad förtjusning över eventuella ödlor.

När vi kommit ända fram till borgen visade det sig att vi
inte kunde komma in i borgen den vägen.
Framför oss en flera meter hör mur och vid sidorna djupa raviner.
Det var bara att vända neråt igen.

En bit ner ser vi en gammal man som sitter på en bänk och läser en tidning.
Han var så härlig och såg lite frågande på oss meddelålders damer som irrat oss
upp på berget och inte hittade rätt väg. Då vi hade en spansktalande
i vår lilla grupp fick vi hjälp att hitta rätt väg.

   

Det var vid den stora bilvägen. In i en grotta och en hiss upp.
Vi tog hissen och vandrade runt på borggården.
En helt fantastisk utsikt, restaurang och glasskiosk.
Gott om turister och bekvämligheter.

Men känslan av historian från 800-talet hade inte varit så stor
om vi inte hade haft vår klättring bland kaktusar och tystnad.

  

Vad är det som gör människor så elaka?
Mår de bra när de dömmer andra för att skyla sina egna fel?
Hur tänker de när de får en sanning till sig och förkastar den som en lögn?
Vad ger dem rätt att sprida osanningar för att smutskasta andra?
Hur kan en enkel fråga få dem att attackera andra?

Vad är det för fel på dem?
Det är inget normalt beteende.
Eller är de så egoistiska att de tror att de är felfria
och resten av världen har fel?

Jag tänker ofta att man inte ska bry sig om dem.
Jag vet att jag och andra drabbade har gjort rätt.
Men hur det är sätter det sig som en otäck liten tagg som man inte får bort.
Jag blir ledsen och illa berörd av sådan ondska.

Även om jag ibland vet orsaken tar jag åt mig.
Orsaken är i flera fall alkohol, droger eller
en störning av något slag.
Men ändå!!!!! Ska man tåla det???
Vad gör man åt sin egen känsla?
För de har ingen empati eller förståelse för andra.
Bara deras egen ångest och egoism.

Idag har jag varit i Huseby med min syster och en god vän.
Skulle köpa deras egna pelargonier men de var slut.
Det var en skön stund i denna trivsamma miljö.
När man går där ute får man ett så härligt lugn inom sig.
Vi fikade, tittade på Ardennerhingstar, handlade lite och bara njöt.
Det är så otroligt vackert i naturen nu när allt vaknar till liv.
Färgerna, dofterna och solen gör att känslorna vaknar till liv.
Efter år av bekymmer och avstängda känslor är det härligt när
sinnena väcks upp.....

En hel evighet sedan jag skrev här.
Har haft ett motstånd till det och då är det bättre att låta bli.
Det är i varje fall skönt att jag under de här veckorna kommit till insikt och känner vad jag vill.
Ska få bort mina måsten som stör mig. Hitta det som jag mår bra av.
Det låter som något enkelt men det tar sin tid att upptäcka vad det är.
Jag vet och har länge vetat vad jag vill.
Men att helt konkret sätta fingret på det och att hitta en stategi för hur man
når dit är inte helt enkelt.
Jag har suttit fast i ekorrhjulet och haft tunnelseende på min situation.
Men nu har jag en PLAN!!!!
och det känns härligt.



10 nycklar som ska manifestera hur jag ska ha mitt liv!

1. Tydlighet.
Som Gandhi sa; " Du måste vara den förändring du vill se i världen".
Jag kan inte bara vänta på att en förändring ska bli till
om jag inte gör något åt situationen.
Jag måste vara tydlig i vad det är jag vill. Och be om det.

2. Öppenhet.  
Jag ska vara öppen för vad som kommer till mig.
Inte kämpa i motvind utan se vad som erbjuds.

3. Villighet.
Jag ska vara villig att ta emot också.
Inte alltid vara så himla duktig och tro att jag fixar allt själv.
Sluta att låta egot styra min väg.

4. Lycka.
Ska hitta de stunder då jag känner lycka.
Njuta av stunden när den finns där.
I naturen, genom att ge till någon osv.

5. Fokus.
Vara fokuserad på vad det är jag vill ha.
Koncentrera mig på varför jag vill ha något och inte just på vad.

6. Förväntan
Jag ska förvänta mig det bästa.
Tro på att det jag vill ha kommer till mig utan kamp.
Inte ha en tveksam och negativ inställning.

7. Energi
Göra förändringen med entusiasm.
Vilken man oftast gör när det är något man verkligen vill.

8. Positiv
Ska be om det jag vill ha med en positiv inställning.
Inga kanske, inte osv
tränga bort negativiteten när den pockar på.

9. Vara sann
Vara ärlig i det jag verkligen vill ha.
Vara ärlig mot mig själv.
Få bort åsikter och fördomar som blockerar mig.

10. Tacksamhet.
Vara tacksam för det jag får.
Vara tacksam även för motgångar och den lärdom de ger.

Min tolkning av
"Mosekoden" eller "Attraktionslagen"

Idag gick jag hem från jobbet vid lunch. Ont i huvudet och lite i halsen.
I vanliga fall hade jag tagit en tablett och fortsatt som vanligt.
Men idag kände jag att nej, så sjutton heller.
Är så trött på jobbet och på all surhet och irritation från folk runtomkring.
Läget idag på bostadsmarknaden är inte speciellt kul.
Svårt att hitta intressenter. Säljarna är ofta irriterade, vilket i och för sig är förståeligt.
Kraven ökar och skulden läggs på mäklaren. Man ska jobba mer men utan lön.
Tittar man sen på nästa "jobb".
Rådgivare är kul att vara men också där ökar kraven på vad man ska göra runtomkring.
Normalt ska man arbeta 38-40 timmar per vecka.
Jag jobbar 40-50 timmar per vecka och som det ser ut just nu till en dryg halvtidslön.
Nej, nu är det snart nog!
Jag orkar inte med kraven, irritationen och den negativa atmosfären.
Risken är att man blir sjuk.
Om inte annat så vill jag hitta tillbaka till lite arbetsglädje igen.
Och det gör jag inte där jag är om inget drastiskt sker.

Jag var lycklig och kände glädje inför livet

Då tog jag det stora klivet

Från lättsamhet och frihet

Till manipulation och tvåsamhet

Fikastunder och skratt i goda vänners lag

Blev till tysta kvällar efter ett litet tag

Självkänslan skalades sakta av

Tårarna blev snart till mindre hav

Små stunder av glädjelika rus

Stannade innanför väggarna i vårt hus

Åter tog jag ett steg på min färd

Insåg att jag borde vara mera värd

Letar efter bitarna till min självkänsla igen

Glädje och lättsamhet tar jag sen

FRIHETEN har jag NU!!!

Den här helgen har varit lugn och skön.
Igår städade jag vardagsrummet, putsade fönster och ändrade
färgskala till grönt.
Idag tog jag en promenad till en go kompis och fikade,
var på helhetsmässa i Alvesta
med min syster och avslutade med målning i vår lilla kreativitetslya.

Allt har varit bra och jag har mått så bra. Ända tills mobilen ringde.
 Jag svarade inte, det var ett jobbsamtal och det är ju söndag.
Men personen pratade in, sa sitt namn och telefonnummer. Inget mer.
Det räckte för att all min energi skulle försvinna.
Det var som om den bara rann ut ur min kropp.
Det knöt sig i magen och jag blev totalt utmattad.

Jag skulle verkligen behöva ha ett par veckors semester.
Problemet är att det inte skulle hjälpa speciellt mycket.
 Inte inom det yrke som jag har.
Min lön är nämligen endast provisionsbaserad
och skulle jag vara ledig tappar jag så mycket.
Jag missar nya kunder och kan inte jobba med dem jag har.
Så två veckors semester gör att jag tappar min lön i fyra veckor.
Jag får ingen semesterersättning heller för det som jag tar ledigt.

Skulle jag bli sjuk är det likadant, inga pengar....
inte förrän efter fjorton dagar när Försäkringskassan tar över.
Det är fruktansvärt stressande att ha det så här.
Att få lön endast om jag säljer.

Egentligen tycker jag om arbetsuppgifterna men
villkoren är inte riktigt humana.
 Så nu ska jag aktivt gå in för att hitta något annat att göra.
Hitta ett jobb som man kan känna sig trygg i.
Jag börjar bli för gammal för att orka hålla på så här.

Så är det någon som vet någon som skulle kunna ha nytta av mig
så är jag tacksam för tips.

Inte för inte att man blir lite skrockfull.
Man brukar ju säga tredje gången gillt eller en olycka kommer sällan ensam..det kommer tre.
 Nu har jag varit med om inbrott i min bil, sönderslagen ruta och stulna saker.
 Den andra stölden var min cykel. Känns lite obehagligt att vänta in en tredje.
 Gäller att vara lite extra observant så kanske man kan undkomma det.

Imorgon bär det av till Stockholm och några dagars pyssel och vård av barnbarn.
Både Alicia och Leia har varit så sjuka denna vinter.
Det ena efter det andra har drabbat de små.
Kräksjuka, influensa och vattenkoppor.
Mia och Markus har kämpat så duktigt med barnen.
Det är tufft för föräldrar i dagens samhälle när familjerna är beroende av
bägges inkomster och alla krav som det ställs på alla idag.
Man ska räcka till på alla håll.

En hel natts sömn är lyx...

Tycker det är så galet på något sätt.
Våra politiker borde börja tänka på lite andra värden
än bara de ekonomiska. Det borde vara självklart
att lyckliga och harmoniska familjer är målet för
för de politiska strategierna.
För vad ska vi ha en massa pengar och prylar till
om vi är olyckliga och sönderstressade.

Jag skulle önska att det på barnens skolscheman står
mindfulness, naturupplevelser/trädgårdsskötsel, empati,
roliga timmen( vart tog den vägen?).